Motorolas tillbehör i form av telefonmodulerna som kallas Motomods har kanske inte varit någon rungande kommersiell succé, men jag uppskattar att man håller fast vid den med viss uthållighet. Den första Moto Z lanserades 2016, och nu har vi kommit till tredje generationen, här representerad av Moto Z3 Play i mellanprisklass. När detta skrivs är toppmodellen Moto Z3 endast avsedd för en amerikansk operatör och har inget planerat släpp i Sverige. Under denna tid har man behållit samma gränssnitt till modulerna, och man kan använda de allra första modulerna till den allra senaste modellen.
För nytillkomna läsare fungerar Motomods så att telefonen har en magnetkontakt på baksidan. Mot det kan du knäppa på valfritt bakstycke. Det kan vara ett snyggare skal som ger bra grepp, eller en modul som ger nya funktioner. Vid det här laget finns ett rätt stort utbud, från moduler för trådlös laddning, extrabatteri, bättre kamera eller högtalare till mer exotiska funktioner som projektor eller polaroidkamera.
Det fungerar hursomhelst riktigt bra. Magnetkontakten gör modulerna lätta att ta av och på samtidigt som de sitter riktigt stadigt på plats, och modulens funktioner kickar igång mer eller mindre automatiskt när man kopplar in dem.
För att det här ska kännas realistiskt måste förstås telefonerna vara rätt tunna till att börja med, och de är de. I Moto Z3 Plays fall 6,75 mm. Det ger telefonen en ovanlig design på en marknad där de flesta telefoner blir allt mer lika, och gör den intressant även om man inte har någon tanke på att skaffa moduler till den.
De första Moto Z var rätt vassa och kantiga vilket gjorde telefonerna osköna att hålla i utan modul eller skal på baksidan. Det har man kommit tillrätta med och Z3 Play har mjukare kanter än någonsin tidigare. Baksidan har också bytts ut från metall till glas, precis som på precis alla andra mobiltelefoner i år. Utan uppenbar anledning, för det påverkar inte utseendet mycket och man har inte försett telefonen med trådlös laddning vilket annars är ett rimligt skäl till att skrota metallbaksidan.
Förutom glasbaksidan är den rådande designtrenden att göra en större del av framsidan till skärm genom att ta bort allt onödigt. Detta var inte något Motorola förutsåg när man designade Motomod-gränssnittet, som inte ger någon möjlighet att flytta fingeravtrycksläsaren till baksidan. Moto Z3 Play hakar trots det på trenden, och även om man inte gjort så att skärmen går runt sensorpanelen i överkant har telefonen riktigt smala ramar i över- och underkant. På sidorna är de däremot bredare.
Fingeravtrycksläsaren har därmed fått flytta på sig, till telefonens sida. Det är ett av mina favoritställen för fingeravtrycksläsare, och jag sörjer att Sony har fått överge det. Till skillnad från i Sonymobilerna har man inte kombinerat fingeravtrycksläsaren med av/påknapp, utan den knappen har fått flytta till andra sidan, vilket är förvånansvärt svårt att vänja sig vid. Trots bra placering av fingeravtrycksläsare, och förbättrad ansiktsigenkänning upplever jag det därför som lite pilligt att låsa upp telefonen.
Moto Z3 Play är en mellanpristelefon med chipsetet Snapdragon 636. I prestandatester levererar det en märkbar förbättring mot förra årets Play-modell och Motorola är dessutom bra på att få sitt användargränssnitt att flyta på. Det är bara när man kör tyngre grafik man märker att det inte är någon toppmodell.
Skärmen är som sagt större än någonsin tidigare, främst på längden. Det finns mobilskärmar med högre upplösning, men det stör mig inte och jag uppskattar i stället att den känns riktigt ljusstark.
Begränsade svepgester
På föregångaren kunde man utnyttja skärmen bättre genom att ta bort navigationsknapparna och styra mobilen med gester på fingeravtrycksläsaren. Det går naturligtvis inte när läsaren flyttat till mobilens sida. Du kan fortfarande få samma gester, men då med en trycklist på skärmen, som visserligen tar upp lite mindre utrymme på skärmen än knappraden, men inte tillräckligt lite för att det ska kännas som någon faktisk vinst. Jag är svag för Motorolas version av Android, som till utseendet är identiskt med Googles Pixel Launcher och väldigt fritt från förinstallerade skräpappar. Vi slipper även Outlook och Linkedin som förekommit i Motomobilerna nyligen. Samtidigt räds företaget inte att lägga till smarta detaljer och funktioner som samlas i appen Moto som kan sägas vara ett slags komplement till mobilens inställningar.
Här finns olika geststyrningar som att vippa på mobilen för att väcka kameran, nämnda knapplist eller att ringsignalen stängs av när man lyfter telefonen. Här finns även smarta tips för att spara batteri eller lagringsutrymme.
Många har nog köpt en Moto Z utan att någonsin köpa en tillhörande Motomod, och därför är det smart av Motorola att denna gång skicka med en modul på köpet för att bevisa konceptet. Batteripacket tillför ytterligare 2100 mAh på bekostnad av en tjockare och tyngre telefon. Det fungerar dock som en reservladdare som laddar telefonen snarare än en förlängning av mobilens batterikapacitet. Jag föredrar nog att ha den i väskan framför att ha den påkopplad normalt, men det är förstås väldigt mycket smidigare att använda mobilen under nödladdning när extrabatteriet är fäst på baksidan. Eftersom det är en laddare ska man nog inte vänta tills mobilen har 5 procent eller mindre batteri innan man kopplar in den.
Jämfört med en vanlig powerbank saknar jag möjligheten att ladda batteriet separat. Använder du den medföljande laddaren laddas både mobil och motomod samtidigt, men om du använder laddare av annat märke börjar modden inte att laddas förrän mobilen är fulladdad. Jag uppskattar i vilket fall att ha denna modul till mobilen.
Att kameran kunde ta mer plats förutsåg Motorola när man gav modulen en rejäl utskärning för kameran. Moto Z3 Play har fått dubbla kameralinser. Trots det är detta ett av områdena man märker att det är en mellanprismobil. I dagsljus försvarar sig kameran bra, men så fort belysningen blir lite sämre får den kämpa för att ta skarpa bilder.
Moto Z3 Play skulle lätt kunna vara en mellanprismodell i mängden, och dessutom en jämförelsevis dyr sådan. När den nu är så tunn och det följer med en batterimodul har den trots allt ett par unika egenskaper som gör den värd att välja. Den bjuder på få överraskningar mot föregångarna men de gradvisa förbättringarna är uppskattade samtidigt som telefonen inte gör något dåligt. Helt klart ett intressant alternativ.
Å andra sidan
Erik Mörner: Jag är så van vid Motorolas budgetmodeller kring 2000-kronorsstrecket att jag blir nöjd med att den här har ett gränssnitt som flyter på bra. Det är givetvis en självklarhet för en telefon som den här som kostar 5000 kronor. Telefonen är funktionell och bra, men för att motivera ett köp i konkurrens med andra modeller önskar jag något mer än extrabatteriet, men jag förstår att Motorola skickar med det för att telefonen alls ska erbjuda något extra.
Frågor och svar
Hur är batteritiden? Riktigt bra, även utan extrabatteriet. Mycket tack vare oled-skärmen som drar mindre ström när man använder skärmen.
Är telefonen vattentät? Nej, men enligt Motorola har den ändå en nanobeläggning som ska göra att den är skyddad mot vatten i vardagssituationer såsom regn.
Har den headsetuttag? Tyvärr inte, men både headset och adapter följer med.
Ett alternativ
Moto Z2 Force går att få tag på för någon tusenlapp mer, och har okrossbar skärm (i plast), bättre prestanda och bättre kamera. Men den lär sluta få systemuppdateriringar tidigare.
Testbild
Kameran klarar i dagsljus både färgåtergivning och kontraster bra.
