https://www.mobil.se/tester/test-oneplus-one
556954
Tester
En billigare supermobil

Test: Oneplus One

● BILDSPEL
Oneplus lovar en mobil som ska vara lika bra eller bättre än vad Sonys, Samsungs och HTC:s bästa kan erbjuda men till ett pris under 3000 kronor. I stort håller den vad den lovar.

Sida 1

Den kinesiska tillverkaren Oneplus har med smart marknadsföring lyckats skapa en hype kring sin första mobil One. Innan lanseringen skickade man ut en lång rad teasers och för att köpa den måste du ha en inbjudan och ställa dig i kö för ett exemplar.

Å andra sidan lovar Oneplus One mer än bara en hype. Framför allt lovar de en mobil med toppegenskaper på alla områden för en betydligt mindre peng än vad du behöver betala de mer etablerade tillverkarna. Versionen med 16 GB lagringsminne kostar 2 500 kronor (inklusive moms och frakt), och 64 GB-versionen 2 850 kronor direkt från tillverkarens hemsida. 

Det är ungefär halva priset av vad du får betala för en Sony Xperia Z2 eller en Samsung Galaxy S5 om du köper dem kontant. Men om du å andra sidan ändå ringer och surfar för cirka 200 kronor i månaden och är beredd att binda dig för en operatör kan du få en  Xperia Z2 från Tele2 för 3600 kronor. Prisskillnaden är alltså inte så fantastiskt stor som den först kan verka.

Oneplus One är en stor mobil. Längd, vikt och skärmstorlek ligger alla närmare Samsungs phablet Galaxy Note 3 än flaggskeppsmodellen Galaxy S5. Förhandsinfon när den "gömde sig" bakom en Xperia Z2 som är en mindre mobil var snudd på falsk marknadsföring. Den rundade formen gör i alla fall att telefonen upplevs tunnare än vad som framgår av måtten. Det kan vara värt att veta att batteriet inte är utbytbart.

Baksidan är av sandpapper - ok, den är inte av sandpapper, det bara känns så - och det tar en stund innan man slutar tro att den ska smula av sig varje gång man håller i mobilen. Ingen kan i alla fall påstå att Oneplus One är hal att hålla i. Byggkvalitén känns exklusiv med tanke på prislappen, men jag saknar en kameraknapp utöver av/på och volymknappen.

Den 5,5 tum stora IPS-skärmen har upplösningen 1920 x 1080 pixel vilket ger en skarp bild där man om man verkligen anstränger sig och tittar nära med nöd och näppe kan urskilja viss pixlighet. Den är också ljusstark om man vrider upp den till maximal ljusstyrka, men den automatiskt justerade ljusstyrkan är för svag för mitt tycke. Detta kan man dock ändra i inställningarna. Ja, oj vad man kan ändra det! Du får upp en lång lista över skärmens ljusstyrka vid olika luxtal som du kan justera och ser även vilken ljusnivå du har just nu för referens. Detta är kontrollfreakets dröm.

Det här för oss till telefonens system, som är Android med skalprogramvaran Cyanogenmod. Cyanogenmod var ursprungligen en av entusiaster förbättrad version av Googles standardgränssnitt, och även om det nu är en kommersiell produkt har det fortfarande lite karaktär "av nördar, för nördar". Överdådet av inställningar är ett exempel, ett annat är equalizern som lyfts fram på startskärmen, där du på samma sätt har detaljkontroll över mobilens ljud. Stör du dig på skärmens färgåtergivning har du givetvis full kontroll över den också i inställningarna.

Mängden alternativ som gömmer sig i inställningarna kan vara en smula överväldigande, men å andra sidan fungerar mobilen fint med standardinställningarna, och du måste inte nödvändigtvis gå in och ändra på täckningsindikatorn så att den visar dBm i siffror i stället för pinnar.

När jag gräver bland inställningarna hittar jag en funktion som jag omedelbart fäster mig vid, och som jag inte har sett på någon annan mobil; du kan komma åt en del av mobilens funktioner även när skärmen är släckt. Genom att dra två fingrar över den svarta skärmen startar du mobilens musikspelare utan att mobilen för den skull slår på skärmen. Rita en pil åt ena eller andra hållet för att hoppa mellan låtarna. Rita en cirkel på en släckta skärmen så startar mobilen och hoppar direkt till kameraläget. 

Dessa funktioner är omedelbart beroendeframkallande och jag önskar att det fanns ännu fler alternativ. Har du någon form av skärmlås som kod eller rörelsegest och aktiverar kameran med en cirkel kommer du först till skärmlåset som du måste låsa upp innan du kommer vidare till kameraappen.

Ett annat område som utmärker Cyanogenmod är att du utöver att manuellt gå in och ändra färgscheman och typsnitt kan köpa till teman för att ändra mobilens utseende. Det finns ett relativt stort utbud för mellan 10 och 20 kronor och jag slår till på ett art déco-tema som ger mobilen 30-talslook.

För mobilens standardprogram förlitar sig Cyanogenmod i stor utsträckning på Googles standardappar. Det gäller även i de fall där dessa är sämre än konkurrensen, såsom kalendern och e-postprogrammet. Ett undantag är miniräknaren, som i startläget innehåller de grundfunktioner du räknar med i ett busenkelt gränssnitt, men om du sveper åt sidorna hittar du alla matematiska operationer du kan drömma om, inklusive grafritning, hexadecimala beräkningar och matrisberäkningar. Denna miniräknare finns för övrigt att ladda ner gratis i Google Play även till andra modeller.

Cyanogenmod håller sig alltså fortfarande mycket nära Googles standardgränssnitt, och den som föredrar en så “ren” androidversion som möjligt lär inte bli besviken på Oneplus One. Själv uppskattar jag det för den närmast totala frånvaron av så kallad bloatware, program och tjänster som tillverkaren slänger in i telefonen vare sig du vill ha dem eller ej. Utöver att dessa program tar upp plats på minne ligger de ofta också och tickar i bakgrunden och försämrar mobilens batteritid och prestanda. Jag reagerar just på batteritiden i dagligt användande. Efter en dags hårdtestande och en natts standby utan laddning har jag till exempel fortfarande en tredjedel av batteriladdningen kvar. Här handlar det inte om några smarta batterisparfunktioner utan förmodligen bara om mindre bakgrundsaktivitet.

Sida 2

Med tanke på avsaknaden av bloatware och specialfunktioner är det lite märkligt hur mycket av telefonens lagringsminne som ändå inte är tillgängligt för användaren. Den version vi testar är 64 GB-modellen, där 55 GB är tillgängligt för användaren. 9 GB försvinner alltså på vägen. Mobilen saknar också helt plats för minneskort, vilket känns fullt acceptabelt på 64 GB-varianten, men en varningsflagg måste hissas här för 16 GB-varianten. Bättre att kosta på sig ett par hundralappar till.

Klart är i alla fall att menyerna reagerar utan minsta spår av lagg. Vi har kört både batteri- och prestandatester på mobilen, och i dessa hamnar resultaten bland de bästa vi uppmätt på en mobil, även om marginalen till Samsung Galaxy S5 inte är stor. 

Kameran är på 13 megapixel och är tillverkad av Sony. Man kan säga att kameran är tillräckligt bra för att inte räknas som ett minus i den viktklass Oneplus One gör anspråk på att brottas i, samtidigt som den inte är så bra att Oneplus One får chans att gå finalmatch om titeln bästa mobilkamera.

Bilderna ser bra ut på fullskärm även på dator, och tål i regel att förstoras till 100 procent utan att skämmas för dig. Däremot brottas kameran som så många mobilkameror med kontraster, och du får ibland välja mellan att något ska bli för ljust eller för mörkt i bild. Mörkerfoto är inte kamerans gren och bilderna blir snabbt brusiga vid sämre ljusförhållanden, men fotolampan ger ett varmt ljus som känns naturligt.

Videofilmer med kameran får en lätt ryckig känsla, något jag även upplevde med kameran i Samsung Galaxy S5, men känns i övrigt skarpa. Man kan även filma i 4k-upplösning, men jag har ingen skärm med tillräcklig upplösning för att kunna kontrollera resultatet, och förmodligen inte du heller.

Man kan också spela in video i slow-motion eller intervallinspelning (“fast motion”). Slow motion-läget funkar bara i upplösningen 720p eller lägre, något man inte får veta förrän man försöker spela in. Resultatet blir märkbart sämre än inspelning vid normal hastighet, men visst är det en rolig funktion!

Själva kameraappen är väl egentligen den del av kameran där Oneplus One tappar mest mot konkurrenter som Sony och Nokia. Här finns färre inställningar, och de är svårare att komma åt. Ett stort plus dock för att du själv kan välja hur hårt bilderna ska komprimeras när de sparas som jpeg.

Finns det då inget område där man märker av Oneplus One låga prislapp? Jo kanske på ljudet. Vid normalt telefonsamtal är ljudet acceptabelt, men sämre än man är van vid från toppmodeller. Använder du högtalartelefoni är ljudet rätt burkigt, med låg volym. Och tänk inte ens tanken på att lyssna på musik med mobilens högtalare. Det låter horribelt.

Använder du i stället det medföljande headsetet… nej det gör du inte för detta är något så sällsynt som en mobil där inget heaset följer med. Men om du använder din FÖRRA mobils medföljande headset klarar mobilen i alla fall att leverera ljud med bra kvalitet och rejäl uteffekt.

Ett par ord ska också sägas om mobilens nätstöd. Oneplus One har 4g, men endast på frekvenserna i 2600 MHz-bandet (inklusive Tre:s frekvens som använder en mer udda datateknik). Dessa används främst i storstäderna och vi kommer upp i 103 Mbit/s nedladdning på kontoret, men 4g i 800/900 MHz-banden stöds inte så kommer du utanför städerna är det 3g som gäller. Dessutom märker jag av att mobilen ett par gånger tappar nätanslutningen helt. En omstart hjälper, men det är ju trist att behöva ta till det.

Trots dessa anmärkningar är Oneplus One en mobil som i stort tål att jämföras med Sony Xperia Z2, Samsung Galaxy S5, HTC One (M8) och LG G3. På en del områden överträffar den dessa, på andra når den inte ända fram, men med den prislappen har man rätt att vänta sig betydligt mindre än vad Oneplus One levererar.

Plus och minus

Plus:

Priset

Ingen bloatware

Många inställningsmöjligheter

Geststyrningar

Minus:

Högtalarna

Begränsad 4G

Ingen kameraknapp

Ingen minneskortplats

Ett alternativ för dig som...

Vattentät. Vill du ha en mer vattenskyddad toppmodell och kan tänka dig att binda upp dig för ett abonnemang är Sony Xperia Z2 ett prisvärt alternativ. Kameran i Z2 är bättre, men telefonen är tjockare och känns lite klumpigare i handen.

Testbild

Vid goda ljusförhållanden kan Oneplus One ta utmärkta bilder, men tittar man på detaljer i kanterna eller mörkerfotografering märker man att kameran inte riktigt är i klass med de bästa mobilkamerorna.

RAM-minne: 3 gigabyte

Telefonens arbetsminne är generöst tilltaget, och i kombination med att det inte ligger en mängd onödiga tjänster och tickar i bakgrunden lär du få jobba för att få slut på arbetsminne i denna telefon.

Pris: 2500 kronor

Prislappen är nästan galet låg för vad man får, och inte märks det på dålig byggkvalitet heller. Särskilt den sträva finishen på baksidan ger kvalitetskänsla. Men observera att för 2500 kronor får du bara 16 GB lagringsminne och ingen minneskotplats. Satsa hellre på 64 GB-varianten för 2850 kronor.

Batteri: 3100 mAh

Trots att batteriet är väl tilltaget känns telefonen tunn i handen. batteritiden vid praktisk användning är utmärkt.