Jag tycker mobiltillverkarnas inspirationskällor till nyheter i vissa aspekter har förändrats. Den totala framtidsoptimismen finns fortfarande där. Den talar om självkörande bilar, Metaverse och uppkopplade glasögon. VIrtuella världar, hälsosensorer i kläderna och teknik som förhindrar olyckor och räddar liv. Det visionära får mig i vissa sammanhang att minnas konceptmobilen Nokia Morph som togs fram i samarbete med Cambridgeuniversitetet i början av 2000-talet och visade hejdlös experimentlusta där en skärm kunde anta form av surfplatta, telefon, armband och klocka beroende på situation. Men vi ser också den utveckling som mer än framsteg handlar om att inspireras och omvärdera det förflutna, att inspireras av det som redan finns. Det beprövade, att till och med prova det en gång utdömnda ett varv till.

För ser vi på nya mobiler idag så är den stora innovationen inte självklar. Komponentbrist och andra utmaningar gör att efterföljaren till en telefon inte nödvändigtvis ens är objektivt bättre. Däremot att den tillfredställer andra behov, kanske breddar den ursprungliga målgruppen eller siktar in sig på en ny. Många gånger kommer inspirationen till nya funktioner från konkurrenternas befintliga telefoner redan ute på marknaden och det lånas friskt. Apples nya Iphones till exempel introducerar Always on display, visserligen på ett nytt vis, men det är knappast en ny idé eller något tekniskt genombrott. Och widgets direkt på låsskärmen har vi sett långt tidigare. Det behöver inte vara fel, men det blir allt vanligare att tillverkare går upp på mobilbranschens gemensamma vind för att leta idéer än att de spejar bortom molnen.