Grundkonceptet för Lenovo Yoga Book 9i är att du tar en vanlig laptop, och så ersätter du tangentbordet med en skärm till.
Det är ju häftigt att det går, och ännu häftigare att bägge skärmarna är 13,3-tums OLED-displayer, säga vad man vill, men du får riktigt mycket bra skärm för en laptop när du väljer Yoga Book 9i. Sedan är frågan vad man vinner på det.
En sak man inte vinner är möjligheten att titta på film med hela ytan som skärm. Det är verkligen två separata skärmar med en ganska rejäl skarv i mitten. Vill du ha en laptop som är en enda skärm har Lenovo det med, den heter Thinkpad X1 Fold och kostar 62 249 kronor inklusive moms. När vi i och med den prislappen slagit fast att världen inte är redo för det ännu, vad ger då detta näst bästa alternativ?
Det är en fråga som snarare växer än minskar allteftersom jag använder datorn. Jag börjar med att försöka använda den som vanlig laptop. Bägge skärmarna är såklart pekskärmar, och Lenovo har ett par bekväma gester för att få den undre skärmen att bli tangentbord eller bara en stor pekplatta med några enkla tryck.
Ingen tryckkänsla
Men ett skärmtangentbord är inte samma sak som ett riktigt tangentbord, och i synnerhet inte ett skärmtangentbord i Windows. Det är inte bara det att tryckkänslan från riktiga tangenter saknas eller att jag får reflektioner i tangentbordet på grund av den blanka ytan.
När jag försöker skriva en artikel med datorn märker jag dels att jag saknar vibrationsfeedback, men framförallt att skärmtangentbordet helt enkelt inte hänger med i min pekfingervals, och bokstäver saknas överallt i den färdiga texten. Särskilt bokstaven e, av någon anledning. Oom det beror på att jag har lättare att trycka lite snett på just den knappen är svårt att svara på, men resultatet är hursomhelst inte acceptabelt. Känslan är ofta att jag trycker på skärmen och bara får respons ibland. Ibland slutar skärmtangentbordet att svara helt.
Nå, det följer med ett Bluetooth-tangentbord också. Dessutom en pekpenna och ett stativ, som även fungerar som fodral till tangentbordet. Om vi börjar med tangentbordet så har det magneter som gör att det kan klicka på plats både mot datorn och stativet i de olika positioner du behöver det, och tillsammans med stativet utgör det en kompakt enhet. Sedan börjar vikten nu dra iväg. Hela paketet väger 1,8 kg vilket är mycket för en laptop i det här formatet.
Du kan alltså lägga tangentbordet på den undre skärmen. Antingen i nederkanten och få en liten widget-display ovanför, eller hellre i överkant och få en pekplatta nedanför. Datorn blir då betydligt trevligare att använda samtidigt som jag är högst medveten om att poängen med två skärmar just gått förlorad.
Det är dessutom inte som att jag är av med irritationsmoment nu. Det är ju fortfarande ingen tryckkänsla i pekplattans knappar, och vidare kan muspekaren fortfarande röra sig över hela skärmen vilket leder till det unika irritationsmomentet att du tappar bort muspekaren för att den ligger under tangenbordet, eller kanske rentav på själva pekplattan. Det här är något som Lenovo hade kunnat undvika.
Vi är inte färdiga med irritationsmoment orsakade av Lenovo ännu, och en del av dem har inte ens med de dubbla skärmarna att göra. Lenovo är förtjust i små widgetar som lägger sig på skärmen över det jag jobbar med, och som går att flytta runt men aldrig placera bakom. Till exempel en ruta med hur mycket batteri jag har kvar, eller en ruta med Lenovo Mina Smarta Inställningar som inte går att klicka bort. Värst är en ruta som dyker upp mitt på skärmen för att tala om att ljusstyrkan automatiskt justerats. Om du arbetar med datorn samtidigt som du åker tåg sker detta oavbrutet, allteftersom ljuset genom fönstret ändras.
Det är mycket som känns opolerat. När jag ska installera ett program försvinner pekplattan från den undre skärmen. När jag ska ange min pin-kod efter att jag kopplat ihop det trådlösa tangentbordet så kan jag inte få upp skärmtangentbordet och därmed låsa upp plattan utan bluetooth-tangentbordet. Och lägger jag på tangentbordet på skärmen innan jag låst upp flippar datorn ur.
Aha, det är så man ska göra!
Så här långt är det svårt att se fördelar med Yoga Book 9i, men det är när jag använder stativet jag får en aha-upplevelse. Då menar jag stativet som även är fodral till Bluetooth-tangentbordet. Det följer med ett till stativ, en kartongbit med magneter i som jag kan vika ihop till en triangel. Jag har inte kommit på vad jag ska ha det till. Men nu mer om det förstnämnda, riktiga stativet. Aha-upplevelsen. För det första går det väldigt smidigt att vika ut det, och alla delar klickar på plats elegant. Stativet har dessutom hållare för pekpennan. Jag kan välja vilken ledd jag ställer datorn på i stativet så att jag får antingen två skärmar ovanpå varandra eller två skärmar på höjden bredvid varandra. Det förra ser direkt löjligt ut, det senare kan jag inte göra förrän datorn väl är på, men sedan känns det rätt naturligt. Oavsett vilket får jag riktigt stor skärmyta att jobba med för en laptop. Det här känns helt klart som främsta skälet till att över huvud taget överväga denna dator.
Inte heller här är dock Lenovo Yoga Book 9i helt problemfri. Det här är inte ett läge som fungerar med datorn i knät, du måste ha ett bord. Du blir också av med pekplattan och får använda pekskärmarna eller extern mus. och det är fortfarande en del konstigheter i gränssnittet. När jag har datorn stående får jag till exempel två separata statusfält i botten, ett på varje skärm. Men på den högra skärmen händer ingenting när jag trycker på en del av ikonerna. Trycker jag på fästa program öppnas de, men på den andra skärmen, så att jag måste dra över fönstret till andra skärmen. Men jämfört med de andra sätten att använda plattan är detta mycket bättre.
Det finns förstås ännu fler sätt att ställa upp datorn på. Du kan vika ihop den så att den blir sitt eget stativ, men då har du förstås bara ena skärmen tillgänglig, och du kan vika ihop den helt så att den blir en tjock och tung surfplatta. Bra om du ska titta på film men slösigt att ha en till skärm i onödan.
Vad gäller konstruktionen i övrigt är prestandan utmärkt, och batteritiden över förväntan. Bygget känns solitt och lyxigt och ljudet i de fyra högtalarna är utmärkt. Men om du inte planerar att använda datorn stående i sitt stativ så mycket är det en konstruktion som har minst lika många nackdelar som fördelar.
