Ulefone känner vi främst för deras tåliga mobiler som ser ut att vara byggda av traktordäck och slagborrmaskiner och som väger därefter. Men Ulefone Note 17 Pro är en mer vanlig telefon, men med ovanliga prioriteringar.

Att telefonen har krökt skärm med tunna ramar runt men kostar 4000 kronor ger en rätt bra signal om vilka dessa prioriteringar är. Det här ska vara en billig mobil som känns lyxigare än vad den är.

Och lyxig känns den. Även den matta baksidan i vad som är plast men förvillande likt glas är krökt, och när jag har mobilen liggande bredvid den mer än dubbelt så dyra Oneplus 12 är jag ofta osäker på vilken som är vilken. Note 17 Pro har mindre kameraö och tittar man noga ser man också att den smala ramen är i plast. Skärmen i Amoled-typ är inte heller riktigt lika ljusstark som på de nyaste toppmodellerna men jag tycker den står sig hyggligt i solljus ändå. Sedan är det förstås en smaksak om man faktiskt vill ha krökt skärm. Jag tycker att jag råkar ut för en del tryck som inte registreras för att mitt grepp om telefonen tolkas som att jag vidrör skärmens kanter.

För att få detta högklassiga yttre har man prioriterat bort det mesta andra, fast på ett förvånansvärt effektivt sätt. Till exempel är chipsetet i telefonen ett inte alls snabbt Mediatek Helio G99. Om något hittar man det i billigare mobiler än denna. Alla benchmarktester säger att det här inte är en snabb mobil men jag kan verkligen inte märka av det i praktisk användning. Telefonen känns dessutom markant snabbare än andra enheter med samma chipset jag testat tidigare. Den enda förklaringen jag kan komma på är att generösa 12 GB arbetsminne gör att telefonen klarar att hålla apparna igång i bakgrunden utan att behöva ladda in dem på nytt. Nämnas kan också att telefonen saknar 5G vilket begränsar den maximala datahastigheten lite.

Kamerorna är också rätt kraftigt nedprioriterade. Huvudkameran på 108 megapixel låter kanske imponerande, men bilderna innehåller ofta över- och underexponerade delar och färgåtergivningen blir lätt murrig. Den klarar inte bilder i mörker bra, och inte halvmörker heller för den delen. Skärpan i bilderna är i alla fall god. Det finns ingen telekamera och de extra pixlarna i sensorn används inte heller för att skapa inzoomade bilder med bättre skärpa. Det finns inte någon vidvinkelkamera, bara en makrokamera på 5 megapixel med tveksamt värde.

Batteritiden är däremot helt okej, särskilt standbytiden, och det följer med en laddare på 33 watt som klarar av att ladda mobilen hyggligt snabbt. 

Systemet är en rätt ren version av Android med få tillägg. Översättningen kan vara lite haltande vilket märks framför allt i inställningarna.

Stereohögtalare saknas men den enda högtalaren är ändå helt okej om du ska spela upp filmklipp på mobilen. Fingeravtrycksläsaren sitter i skärmen och svarar snabbt och det finns nfc för kontaktlösa betalningar. Över huvud taget finns och fungerar allt du behöver i mobilen. Att välja ett lyxigt yttre framför hastighet och kameror är kanske inte ett självklart val, men är det ditt val kommer du förmodligen att bli nöjd med Ulefone Note 17 Pro.